Minne som en hel elefant!!

På gott och ont...

Idagarna har jag varit lite slö faktiskt. Jag håller på och tappar mina tänder och det sätter sin spår kan jag säga. Det kliar och ömmar om vart annat och jag har lite problem med att äta mitt äpple som jag bär med mig hem varje dag från promenaden. Matte lugnar mig och säger att det onda kommer att gå över och att jag kommer att få jättefina vita och stora tänder precis som mina bröder. Skönt och höra tycker jag!

Men vet ni vad?! Någonting kul har hänt!! Jag och matte satt tillsammans på golvet och myste som vi brukar göra och helt plötsligt fick jag godis för ingeting?! Eller jo... det kom ett klickljud i samma ögonblick! Flera gånger i rad liksom! Varje gång det klickade i mattes hand fick jag en godis! Ha...vilken grej! Bara så där!

Lite senare när vi gick ut på promenad så tro det eller ej så kom det där klickljudet igen! Helt otroligt! Fast det är klart...klicket kom bara när jag gick brevid matte på vänster sida med löst och ledigt koppel. Jag testade visserligen med annat också men...inte ett klick eller gobit fick jag. Kul var det och det här tänker jag fortsätta med det är då ett som är säkert för godis är gott!


En morgon när husse för en gångs skull skulle gå ut med mig och mina bröder gick vi som vanligt genom dörren och ut på gården. Men vet ni vad klantiga husse gör?!!! Jo han kliver med sina stora gummistövlar rakt på min lilla tass!!! Ojojojoj vad det gjorde ont!!! Jag skrek rakt ut och haltade iväg tillbaka till min matte som stod i dörren och undrade vad som hände. Nu sa hon ingeting och inte tyckte hon synd om mig heller fast att det faktiskt var det...hm...Hon kunde väl åtminnstånde ha tagit upp mig i famnen och pussat på mig men inte då. Där satt jag alldeles ensam och tyckte synd om mig själv.

Men okej....efter en kort stund kollade hon på min lilla tass och sa att det gick bra och att allt var helt. Tur det tänkte jag.

Men så var det de här med mitt fantastiska goda minne...

Denna otäcka händelse skedde för en så där fem-sex dagar sedan och i morse var det dags igen. Husse skulle gå ut med oss alla tre....trodde han ja! Jag tvärstannde i dörröppningen och vägrade gå ut! Han skulle INTE få göra om samma misstag det kan jag lova! Han fick sonika gå ut till bilen och sätta in mina bröder där först och sedan fick han gå tillbaka och BÄRA mig ut! Så det så!
Men det gick i alla fall bra och när vi kom ut i skogen var allt frid och fröjd igen.

Men en sak ska ni veta....Myran heter jag och jag har minne som en hel elefant!