Summa sidvisningar

tisdag 1 november 2011

Jag har sett världens största katt

Guu va tiden rinner iväg! Jag har fullt upp med att hinna med mig själv känns det som.

I måndags morse gick vi upp jättetidigt för att det var underbart fotoväder som matte brukar kalla det. Solen gjorde sitt bästa för att tränga igenom den tjocka dimman och det var alldeles tyst och stilla i naturen. Man kunde höra vart enda höstlöv sakta falla ner på marken.


Vi åkte ner till en speciell vik där jag har varit många gånger förut och medan matte fotograferade gick jag och strosade runt hennes fötter. Jag ställde mig vid vattenbrynet och spanande men jag såg ingenting!! Jag förstår inte varför matte tycker det är roligt att fotografera just det….absolut ingenting! Det var ju bara tjock dimma med lite gult ljus i? Ja jag blir inte klok på dessa människor.


Men efter en stund sa matte att hon skulle gå till bilen och hämta ett annat objektiv och jag hängde med förstås.

Plötsligt tvärstannade matte och i samma ögonblick gjorde jag det samma för ca 10-12 meter mitt framför oss stod den största katt jag någonsin sett!!! Den var ENORM!!! Och dessutom hade den tofsar på öronen!!! Jag blev så paff att jag satte mig rakt ner på rumpan och där blev jag kvar. Efter några sekunder vände den enorma katten och sprang tyst tillbaka in i den djupa skogen och försvann.

”-Dra på trissor” sa matte högt. ”-Ett lodjur!!!!”

Vadå lodjur tänkte jag…det var ju världens största katt?!! I alla fall Sveriges?!


Sedan började matte svära långa långa ramsor som jag inte kan repetera här i bloggen för då skulle det bli censur….!

Hon var så besviken och arg på sig själv att hon inte han med att ta bilder på den enorma katten och ja…jag kan hålla med om det till viss del….det hade ju vart bra med bildbevis.


Men kul var det att få se en så oerhört stor och vacker katt ute i det fria och jag hoppas att vi möts igen vid något annat tillfälle och när matte är beredd med kameran!



Lodjur fotograferad i Orsa Björnpark av min matte.





torsdag 27 oktober 2011

Minne som en hel elefant!!

På gott och ont...

Idagarna har jag varit lite slö faktiskt. Jag håller på och tappar mina tänder och det sätter sin spår kan jag säga. Det kliar och ömmar om vart annat och jag har lite problem med att äta mitt äpple som jag bär med mig hem varje dag från promenaden. Matte lugnar mig och säger att det onda kommer att gå över och att jag kommer att få jättefina vita och stora tänder precis som mina bröder. Skönt och höra tycker jag!

Men vet ni vad?! Någonting kul har hänt!! Jag och matte satt tillsammans på golvet och myste som vi brukar göra och helt plötsligt fick jag godis för ingeting?! Eller jo... det kom ett klickljud i samma ögonblick! Flera gånger i rad liksom! Varje gång det klickade i mattes hand fick jag en godis! Ha...vilken grej! Bara så där!

Lite senare när vi gick ut på promenad så tro det eller ej så kom det där klickljudet igen! Helt otroligt! Fast det är klart...klicket kom bara när jag gick brevid matte på vänster sida med löst och ledigt koppel. Jag testade visserligen med annat också men...inte ett klick eller gobit fick jag. Kul var det och det här tänker jag fortsätta med det är då ett som är säkert för godis är gott!


En morgon när husse för en gångs skull skulle gå ut med mig och mina bröder gick vi som vanligt genom dörren och ut på gården. Men vet ni vad klantiga husse gör?!!! Jo han kliver med sina stora gummistövlar rakt på min lilla tass!!! Ojojojoj vad det gjorde ont!!! Jag skrek rakt ut och haltade iväg tillbaka till min matte som stod i dörren och undrade vad som hände. Nu sa hon ingeting och inte tyckte hon synd om mig heller fast att det faktiskt var det...hm...Hon kunde väl åtminnstånde ha tagit upp mig i famnen och pussat på mig men inte då. Där satt jag alldeles ensam och tyckte synd om mig själv.

Men okej....efter en kort stund kollade hon på min lilla tass och sa att det gick bra och att allt var helt. Tur det tänkte jag.

Men så var det de här med mitt fantastiska goda minne...

Denna otäcka händelse skedde för en så där fem-sex dagar sedan och i morse var det dags igen. Husse skulle gå ut med oss alla tre....trodde han ja! Jag tvärstannde i dörröppningen och vägrade gå ut! Han skulle INTE få göra om samma misstag det kan jag lova! Han fick sonika gå ut till bilen och sätta in mina bröder där först och sedan fick han gå tillbaka och BÄRA mig ut! Så det så!
Men det gick i alla fall bra och när vi kom ut i skogen var allt frid och fröjd igen.

Men en sak ska ni veta....Myran heter jag och jag har minne som en hel elefant!



söndag 23 oktober 2011

Guldfynd!

Alltså, ni anar inte vilket ställe jag har hittat!!!

Matte och jag brukar gå ensamma en sväng för att bara hon och jag ska få en guldstund tillsammans som hon brukar säga. Men det jag inte fattat förens nu är att vi passerar ett ju guldställe!
Här om dagen så gick jag lite på sidan ner i diket för att göra nr 2 och i samma stund som jag satt där i all sköns ro fick jag en ljuvlig doft i näsan. Lite söt syrlig och alldeles underbar och den ville jag naturligtvis följa efter och se vad det kunde vara.

Jag nosade och nosade och där, där låg det fullt av gula fina väldoftande bollar! Jag visste inte vilket ben jag skulle stå på för de var ju sååå många!!! Jag ville ta med allihopa men jag fick bara plats med en i munnen hur jag än försökte. Jag testade smaken på några och bestämde mig till slut för det största och finaste jag kunde hitta. Jag sprang fram till matte och bad med mina bruna ögon att få ta det med hem. "Okej då, du får ta med dig ett äpple" sa hon och jag blev sååå lycklig!!! Jag sträckte på halsen och visade alla vi mötte vilket jätte kap jag hade gjort!

Stolt visade jag även upp det fina äpplet för mina bröder när jag kom hem. Självklart hoppades jag på att de skulle bli jätteavensjuka, vilket de naturligtvis blev också. Haha!

Men...snäll matte som jag har hade hon tagit med två extra äpplen så lyckan över att retas brorsorna varade inte länge tyvärr .

Men vad gör det, det var ju faktiskt JAG som hade gjort ett guldfynd! Så det så!

I alla hast hörde jag matte nämna något om att vi får begränsa oss till ett äpple om dagen annars kan jag få ont i magen men det bryr jag mig inte i just nu!
Smaskens!


Förresten, igår kväll när jag lade av en smygare i all hemlighet började matte efter en stund skratta högt. Hon sa att det från ingenstans började lukta äppelmos! Hm....undrar vad det kom ifrån....

lördag 22 oktober 2011

Inte mycke gjort idag....

Kissat....ätit.....kissat....nr2...vilat...filosoferat....kissat.....vilat....ätit.....kissat.....nr2......vilat.....kikat med ett öga ut mot köket......vilat.....ätit....kissat.....gnagt på ett stearinljus.....kissat......snott mattes strumpa......vilat....ätit....kissat.....nr2.....vilat......

fredag 21 oktober 2011

Världen går runt runt runt runt...

Haha! Jag och brorsan har hittat på en jätte rolig lek!! Det går nämligen att springa runt där jag bor....alltså från sovrummet ut i köket vidare ut i tv-rummet och genom hallen och tillbaka till sovrummet igen! Varje kväll när matte har gått och lagt sig då kör vi igång! Hur kul som helst!!! Brorsan och jag turas om att jaga varandra och springer runt runt!! När han jagar mig och han nästan hinner ifatt mig kryper jag fort som bara den in under mattes säng. Därifrån gör jag världens utfall och hugger tag i brorsans hals. Han sliter sig loss och jag efter i fullaste farten. Stolar och bord far upp jäms med väggarna, golvmattor och skorna i hallen flyger all värdens väg, hundsängar och hundskålar lika så. Ja rackarns vad det går undan när jag och brorsan har kul!


"Ni får inte hålla på så där!" säger matte...jag förstår inte alls vad hon menar med det. Tänk om hon kunde vara med och prova på nån gång? Jag lovar att hon skulle tycka det va skitroligt!(ursäkta uttrycket) Det liksom pirrar i magen av skräckblandad förtjusning när brorsan nästan hinner ikapp. Att sedan få bita tag i hans hals och dessutom komma undan med det är ju nästan bara för mycket! Fattar ni hur sanslöst roligt vi har det?

Matte kom igen nu!

Vet ni vad?

Det finns ett hemligt rum där jag bor!



Jo...det är sant! Dörren är alltid stängd och jag är så nyfiken på vad som finns där inne. Ibland händer det att matte går in alldeles själv till det hemliga rummet och speciellt på mornarna efter det att hon varit ute med mig. Då försvinner hon hastigt in i och jag och mina bröder får inte vara med.

Ni ska nu veta att jag har hur många gånger som helst försökt smita emellan men än har jag inte lyckats . Matte säger att hon vill vara ifred en stund men jag är övertygad om att hon går in till det jag tror är ett paradis. En skattkammare med miljoner roliga leksaker och presenter till mig. Och om jag tänker efter så är det nog ett helt underbart ställe då jag kan höra vattenfall som rinner och matte sjunger och är glad. Hon prasslar och pysslar och det dröjer evigheter innan hon kommer ut igen. Men när hon väl öppnar dörren möts jag av en tjock dimma så jag har än inte lyckats se vad som finns där inne.  Matte luktar jättegott gott...men...vet ni vad det bästa är???? Hon har ett paket med till MIG!!! Ett jätte fint som jag får öppna alldeles själv!

Hon kallar det för toarulle! DET är något fint det, så det så! Inte nog med det...när jag väl lyckats riva sönder paketet ramlar det ur en massa godis!!!

Jag har allt en snäll matte jag :)


Jag vill passa på att önska alla som följer min blogg en underbar helg! Speciellt till dig Jonna!

onsdag 19 oktober 2011

Endast en människa kan ha uppfunnit detta elände!!!

Jag säger då bara! Vad är för dum uppfinning ni har hittat på? Det mest onödiga jag varit med om än så länge i mitt lilla liv.
Ett snöre! Okej....snören är bra till mycket men...INTE kring min hals! Är ni fullkomligt galna? Jag bara frågar; VARFÖR???
Det kliar ju nå så OERHÖRT! Mycket irriterande! Och inte som om det vore nog....det har en tendens att hamna mellan mina ben och då kan jag faktiskt snubbla också vilket jag gjorde flera gånger idag!
Jag förstår mig inte på er tvåbenta...
Jag fick godis i massor och jag behövde inte gå så långa sträckor i taget....men ändå!
Nä vet ni vad! Från och med nu tänker jag strejka att gå en endaste meter så länge det där ni kallar koppel sitter på!
Okej....kanske....eventuellt....möjligtvis....om jag får fler gobitar...med då ska de vara riktigt GODA!



Okej...jag kan även tänka mig ha snöret på mig om...jag säger bara OM vi går till mitt favoritställe!
Dit där källan aldrig fryser!
Och hör sen!







Ps..visst börjar jag få långa ben?!