Jag har sett ett monster!

I går kväll när jag skulle gå in i vardagsrummet höll jag på att få mig en chock! En enorm stor svart skugga kastade sig rakt över mig och jag skrek rätt ut i förtvivlan! Det fortaste jag kunde sprang jag in till matte för att söka trygghet och berätta om det stora monstret. Matte trodde inte sina öron men gick raka vägen in i vardagsrummet för att kolla vad som skrämt mig så innerligt. Hon satte på taklampan medan jag stod tätt bakom henne, beredd att fly , och DÄR...där hängde en filt över en av stolarna och inte ett enda monster i sikte...hm...märkligt. Jag hade ju sett det! Jag lovar!

Men min matte förklarade för mig att hon visste nog minsann hur man skulle handskas med otäckingar så förmodligen blev monstret rädd och försvann när hon stölvade in i alla hast.

Sen sa hon något om att hon trodde jag hade hamnat i spökåldern? Vadå...det var ju ett monster jag hade sett och inte ett spöke!

Förresten var vi uppe tidigt i morse och gick i skogen. Skönt i gryningen när allt är tyst och stilla. Frisk luft och härliga höstfärger!